Blåljus, motorljud och applåder
– att höras, synas och att hjälpa till i vardag som på fritid.

Vill man att det ska hända saker så får man se till att engagera sig, vara delaktig och bjuda på sig själv i en kommun på landet som Vaggeryd. Mats Carlsson är brandman, veteranfordonsentusiast som älskar att stå på scen. Skillingarydsbon som är stolt över sin bygd, lugnet och tryggheten som finns här.

Utanför brandstationen i Skillingaryd står den röda utryckningsbilen redo, inne i garaget står stora brandbilar med öppna dörrar. Bilarna är alla glänsande utan tecken på brand, kris och kaos. Komradion står på i bakgrunden, kaffedoften sprids i luften, atmosfären är avslappnad, social och trevlig. Ändå finns här en avvaktande spänning.

– Farfar kom till Skillingaryd någon gång i tiden så jag är tredje generationen här och har inte transporterat mig så jättelångt, börjar Mats att berätta.

– Jag trivs rätt så bra här. Men jag tycker om att ut och upptäcka saker men sen rätt skönt att komma hem.

Det samma gäller arbete. Som ung sommarjobbade Mats på Krahners, som ligger mitt emot brandstationen i Skillingaryd. Av en händelse så blev han kvar och jobbade där med att bocka rör och svetsa i 23 år.

– En gång i tiden gjorde jag företagsbesök med klassen i sjuan och sa att ”Aldrig! Aldrig att jag ska jobba här inne!" Men så hamnade man där. Det är Mats glad för idag.

Mats berättar vidare att det är lätt att stanna kvar när man känner sig trygg, när alla vet vem man är och vad man kan. Då fanns det ingen anledning att fundera på att byta jobb. Känslan av att testa något annat kom först efter hans militärtjänst på Arlanda som flygplatsbrandman.

– Jag hade verkligen skitkul ett år! Sen när jag kom hem var det ju en gubbe på jobbet som var deltidsbrandman och då frågade jag honom om de behövde något folk.

1994 blev han deltidsbrandman och några år senare efter vidareutbildningar började han jobba heltid. Idag är han Styrkeledare och förare till den lilla röda bilen.

Veteranfordon, arrangemang och fika

Mats gillar gamla grejer. Närmare bestämt italienska fordon. Han har åtta Alfor, tre Ducar och tre Lambretter. Det handlar naturligtvis om bilar, motorcyklar och scootrar. Alfa Romeo, Ducati motorcyklar och Lambretter som är en slags scooter/vespa.

– Allt jag har är veteraner, gamla grejer alltihop som jag håller på att fixa med rätt mycket.

Tillsammans med 600 medlemmar är han med i Götaströms veteranbilsförening och aktiv i styrelsen. Veteranbilsföreningen anordnar en hel del aktiviteter. Ett exempel är Skillingarydsrallyt. Han påpekar att det inte är någon märkesklubb och bredden innefattar allt från mopeder till traktorer.

– Men egentligen vill jag ju bara köra, säger Mats och fortsätter.

– Tänk dig att på semestern sätta sig på Lambrettan och åka småvägarna upp mot Taglarp och Skog, hamna i Byarum och ta en brunch och sitta tjata lite. Sen åker man via Skogshyltasjön på väg hem. Det är inte milen som räknas utan fikastunderna, säger Mats och ler.

Applåder istället för blåljus och sirener

Att synas och höras gillar han även på fritiden. Att arrangera evenemang, att få något att hända i bygden är viktigt för Mats. Både för veteranbilsföreningen men även för Skillingaryds teaterförening. Ordförande Kerstin Hasselberg i Skillingaryds teaterförening lyckades få Mats att engagera sig i styrelsen när hon förstått att han var intresserad av teater. Men själv spelar han inte i Skillingaryd. Det gör han däremot med Teaterstöparna i Öryd som ligger i Gislaveds kommun. Intresset för teater väcktes för 20 år sedan då hans faster i Öryd behövde hans hjälp som skådespelare i en torpvandring.

– Det är viktigt att engagera mig för egen självbevarelsedrift. Jag tycker det är kul att det händer saker på min ort.

Det bästa med Skillingaryd och kommunen

– Det är framförallt lugnet, som är det fina, säger Mats.

Han tycker att det är lite av Vaggeryd kommuns grej, att vara lite småskaligt.

– Kommunikationen är vår styrka. Nära till allt men att bo på landet. Man kan ta sig till pulsen, pubar och discon men man slipper ha det runt knuten.

– Fikamänniska som jag är vill jag tipsa om Byarum, mitt smultronställe. Fridhälls onsdagsfika på sommaren är värt ett besök och trevliga småvägar tar dig till Skogshyltasjön som ligger avskilt och mysigt.

Mats har en äkta omtanke för samhället, önskan att skapa glädje och arenor där andra kan få ha roligt. Själv får han energi av de olika arenor han får uppträda på, han njuter av lugnet och tryggheten på sin plats på jorden. Han vill verkligen inte lyssna på krafter som är negativa utan är snar på att påpeka att;

– Det är mycket som är bra också.

Text: Christin Henryd. Foto 1: Simone Kamm. Foto 2: Christin Henryd